Törs jag? Jobb i Qatar nästa äventyr??

Jag törs knappt skriva detta… fingrarna darrar och magen känns konstig! Men, jag håller på att diskutera ett jobb! Som dessutom ligger i Qatar.
Jag har tusen frågor.

Kan jag vara ifrån min man och barn i 7 månader?
Klarar jag hettan?
Kan jag vara en ensam kvinna i det landet?
Hur är människorna?
Hur? Var? Vad? Varför?

Samtidigt skriker den vilda, äventyrliga och spännande Katrin…
JA!
TOPPEN!
WOW!
VILKEN GREJ!

Tänk att jag kanske duger till något ändå… Jag blev uppringd av denna Tyska stora hjälporganisation och fick frågan om jag var intresserad av jobbet. Jag som nu snart om några dagar varit arbetslös i ett år.  Jobbet skulle vara speciellt intressant för mig! Att vara inspiration, hjälp och undervisare till kvinnliga lärare i Naturvetenskapliga ämnen.
UJ!
Jag tror att jag ska bli religiös också! Det är ett verkligt drömjobb för mig.

Så, håll tummarna för att allt klaffar. Jag kommer troligtvis i alla fall till QATAR på en anställningsintervju. BARA DET!

Jag hoppar riktigt av glädje och spänning!

Annonser

Om KatrinBiolog

Maka, mamma, tänkare, som nästan alltid har roligt. Doktor i Biologi som nu också är Docent. Om jag inte har roligt gör jag något spännande eller dötrist, allt är möjligt
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Törs jag? Jobb i Qatar nästa äventyr??

  1. Maalin skriver:

    Vill man så kan man! Man ångrar bara det man aldrig gjorde, så go for it! Vad är 7 månader mot ett minne för resten av livet?

  2. Karolina skriver:

    UNDERBART!Jag vet nte vad jag ska säga…Qatar, det är nästan så man får leta på kartan…Snacka om utmaning. Och så gott för självförtroendet. Det kommer att vara härligt. Men du…7 månader går fort. Och ungarna är stora. Om 7 månader har inte ens raradottern kommit hem från London. Och storsonen är bortgift och lycklig. Självständigt. Minstingen och Ella kommer nog sakna en underbar barnvakt…men tänkt över. 7 månader går fort. Tänk vilken erfarenhet. Din man reser ju en del ändå…Jag förstår att det är omtumlande. Men håll oss informerade. Lova det.

  3. Katrin skriver:

    Maaliin och Karolina: Jo, omtumlande så det skriker om det… Jag är nog fortfarande ”chockad” över erbjudandet. Naturligtvis är det superspännande och jag ska hålla alla i bloggby informerade.Jo, jag håller med dig Karolina. Att alla barn är stora, att raradottern är i London fortfarande det är nog bara min älskade man och vårt lilla barnbarn som får mig att bli sentimental och tveka.Hur ska jag klara mig utan min nallebjörn?Jaf LIDER när han är på jobbresor… hur ska det då vara att vara helt utan honom. Jagmenarjagmenar vi har varit ihop sen jag var 18 år och nu är jag 47. Han är mitt stora STÖD, min VÄN, min KÄRLEK…Suck, jag kommer att ha miljoner goda upplevelser av att jobba i Qatar men flera nackdelar också. Som livet med andra ord.;o)Ha det gott! /Katrin

  4. Karolina skriver:

    Jag förstår verkligen att du har allt i din man. Maken och jag har ”bara” haft tre år ihop…men jag förstår vidden av en riktigt livskamrat. Jag förstår att han får dig att tveka.Min make är sugen på en tid i usa som han kan få via jobbet. vi har pratat om hur det ska gå. Det finns lite olika alternativ…som 6 månader upp till två år. 6 mån är ok. Han åker över, gör sig hemmastadd och jag kommer över på 5-6 veckor kanske upp till två månader. Sedan gör han ett par veckor och kommer hem. Det är rimligt och ok med mig. (Han har bostad och bil i usa så det är bara för mig att komma. Bilen är dessutom inkl bränsle vilket ger oss skojiga upptäckarhelger). Ett år eller mer ställer en del krav på oss. För vad ska jag göra under 2 år? Som du förstår är det många frågor då. Det skulle ju funka att vara barnledig. Men hur planerar man in en graviditet samtidigt som han får chansen? Ja, det är inte lätt. Samtidigt vill jag inte att han ska stå tillbaka, om han får chansen och vi har möjlighet. Stor stor stor kramPs; kan inte din make sköta delar av sitt jobb från Quatar? Med alla hans eurobonus poäng, ganska fria arbetstider på jobbet…kanske minska en aning på jobbet under 6 mån?

  5. Pysan :o) skriver:

    Wow är min fösta tanke…Stick.. ta det.. vilken grej.. och vilken merit du får att lägga till ytteligare referenser…Hade jag fått chansen hade jag stuckit direkt.. inte snack om saken…Lycka till.. för blogga kan du göra ändå…Kram I massor Pysis

  6. Syster Yster skriver:

    Grattis, klart du ska. Jag blir så glad för din skull samtidigt som det gnager till i maggropen, för här kommer min ångest! Jag vill också arbeta!Var ligger Qatar, skriv och berätta!Var det på konferansen som du knöt kontakterna? Herregud vilken chans. ÅK ÅK ÅKKram och ha det gott

  7. Kari skriver:

    Du måste naturligtvis se till att maken kommer ner med barnet så ofta som möjligt!Kan han inte ta tjänstledigt och åka med? Hyr ut lägenheten eller huset ni bor i. Kul för er båda och bäst för er alla tre, tror jag! Lättast för dej att vara där och att gå ut om han är med där, men det funkar ändå. Jag skulle dock inte klara att åka iväg från ett sånt litet barn. När jag var i Indien senast, firade nyårsafton på ett hotell i Cochin och hade jättekul, så vann jag en 4-dagarsresa till Muscat, jag som aldrig nånsin vinner något. Men ¨kunde inte åka dit eftersom jag skulle hem till Sverige dagen efter. Gav biljetten till en engelsk kvinna mot att hon skrev hem till mej i Sverige och berättade: Hon hade haft 4 fantastiska dagar där och var överlycklig för resan. Jag som trodde hon skulle behöva bära burka eller liknande, men icke…Grip äventyret i flykten!

  8. ataxia skriver:

    Vad jättehäftigt. Det är ju en sån där chans man bara får någon gång i livet, om ens det. Det är klart att du ska ta uppdraget, svälj det med hull och hår, sånt får man bara inte missa! / ataxia

  9. Rita skriver:

    TACK!! För den värmande och roliga kommentaren i min blogg!/Rita

  10. Imse Vimse skriver:

    Håller tummarna, vilken chans. Ta den!Ha det gott!

  11. Maggis skriver:

    Men hallå!Klart du ska till Qatar. Barnen och mannen kommer att vara kvar när du kommer hem. Oh så spännande jag håller alla tummarna för dig.Kram o lycka till

  12. Ida skriver:

    Go for it! Du har inget att förlora men allt att vinna. GRATTIS!

  13. Kira skriver:

    Det låter verkligen jättespännande. Sådana här chanser kommer inte ofta i livet. Klart att du ska åka!

  14. Barbamama skriver:

    Men vilken underbar chans!!!!!!! Den skulle jag hoppa på,håller tummarna hårt för dig. Vad säger familjen? Jag förstår alla dina frågor och undringar men ta jobbet! ”ler” Du får berätta mera sedan när du vet.kram

  15. Annica skriver:

    Wow Katrin!Vilken grej. Håller tummarna för dig!

  16. Katrin skriver:

    Kari: Angående din kommentar till mig om man och barn och Qatar. Jag har alltså ett barnbarn, Ella på 6 månader… Mina barn är 25, 23 och 19 år. Det är 19 åringen som blivit pappa och han bor fortfarande hemma. Hans x (det höll bara till Ella var 2 månader) kommer dock och hälsar på flera dagar i veckan och Ella sover hos sin pappa (hemma hos oss) också flera nätter i veckan så vi ses ju ofta. Och jag tycker jättemycket om att träffa den lilla gullungen!Ha det gott! /Katrin

  17. Katrin skriver:

    Karolina: Kör hårt nu och var med barn när ni åker till USA… Jag och min man var i Marseille i 13 månader 1982-83. Jag både väntade och fick vår raradotter där. På ett offentligt sjukhus helt utan hjälpmedel, bedövning mm… Har man bara ordnat med försäkringen innan men åker (det hade inte vi) är vården utomlands inte sämre än i Sverige. Anna var bara 6 veckor när vi bilade hem till Sverige och DEN hemresan ska jag skriva ett LÅNGT inlägg om någon gång… De vaktande Schäfrarna på bilskroten där vi satt inlåsta en lång natt i bilen var bara EN ynka detalj…Jag har en kolega vars fru väntade och fick deras Emil (nu ca 13 år) i USA. Det bra är att Emil är Amerikansk medborgare (dubbelt med Svenskt) och kan åka till USA och studera, jobba osv…Så, kör hårt!;o)/Katrin

  18. Annica skriver:

    Katrin; Nä det tänkte jag inte på *asg*

  19. Piraya skriver:

    TA DET!!!!!!Såna chanser kommer inte ofta i plural, dina barn är vuxna och även din man *ler*Allt går, och det är månader det handlar om, inte år,KRAM

  20. Det tror jag du klarar och du behöver nog inte vara borta så länge från familjen, du kan förhandla till dig ett antal flygresor hem också!! Sköt nu om dig och ha en härlig kväll.Vicke

  21. Maalin skriver:

    Katrin: Sätt dig ned, ta fram papper och penna. Dra ett streck i mitten på pappret. Skriv + i ena kolumnen och – i den andra. Sedan fyller du i. Varför ska/vill/måste du åka. Varför bör/vill/ du inte åka. Sedan jämför du..Ps. Saknad i sju månader eller ånger resten av livet? Bara en liten fingervisning.. 😉

  22. Madonnan skriver:

    Jaaaa! Det är klart du törs och kan, vilken utmaning! Det andra finns kvar och det är en gång i livet! Spännande! 🙂

  23. Rita skriver:

    Det låter ju alldeles fantastiskt spännande! Vilken otroligt häftig chans! Jag hoppas att du följer ditt hjärta oavsett vad du beslutar dig för./Rita

  24. Katrin skriver:

    Syster Yster: Jomän visst ska man kommentera dina inlägg så bra och intressant som du skriver!Men, en liten semester bör alla ha från oss i Bloggby så, njut av en lillsemester och skynda dig tillbaka!Angående din fråga till mig: nej jag har inte fått erbjudandet om jobbet i Qatar via konferensen utan via att jag hade lagt ut min CV på en sajt i Europa. Vilken har jag glömt, jag har mitt CV ”överallt”.Qatar ligger på samma halvö som Saudi Arabien, i Persiska viken.Se kartanhttp://www.lib.utexas…Jo, det är en riktig WOW-faktor detta! Att bli uppringd och erbjuden jobbet som inspiratör för kvinnliga lärare i Naturkunskap…jag säger bara, jag är inte kristen men jag tror jag ska bli religiös…;o)Ha det gott! /KatrinPS Jag vet hur ångesten känns, jag har ju nu varit arbetslös i ett år! VIDRIGT! Men jag har lärt mig oerhört mycket! Att allt inte är så enkelt som Reinfeldt och kompani tycket till exempel…

  25. Vad spännande. Lycka till!

  26. Tristan skriver:

    …sju måndaders internationell erfarenhet med allt vad det innebär kan väl inte ge minus i din CV? Lycka till!

  27. Lena skriver:

    Grattis!Klart du ska ta chansen, vilken utmaning!Lycka till!mvh/lena

  28. Ibbe skriver:

    Hej frogan är om du vill komma tillbaka från Qatar när du ha vårit där,,vi för se…det är en så fint littet land me extremt rikt fänligt fålk…båra du intte göra det mistaget som alla väst menskor gör hålla i hop o sökar till varandra…Du måstte go fram o fåseka skapa kåntakter..om du gör det o omgås med landet invånare((qatresar))då kommer du o se hella vackra bilden av detta mini land..jag vå där i en månad…vackert land snälla extremt ricka gord näramenskor 0% kriminaltet o s v…lycka till hår av dig o brätta hur det gik..om så ud vill du kan få tel nu till mina kontkter där snäll väll alment bildat o perfekt englska tålande ung kille.den får du vid intrese genom min brivata mail.LYCKA TILL

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s