Att VERKLIGEN lära känna en annan människa. Efterlysning av lyckliga par!

Jag läste vad Pettsson skrivit (se här) om hur det imorgon är 25 år sen han för första gången såg sin fru.

Så tänkte jag på när JAG för första gången såg min man (läs inlägget ”Ett gigantiskt klick”) och att det var för snart 30 år sedan (det var natten mellan 2-3 juli 1977) (och den natten firar vi alltid med en midnatts supe’ som min man under största hemlighetsmakeri skapar).

Min man sa härom veckan, när vi pratade om par som snabbt bröt upp:
-Ja det tar ju minst 15 år att lära känna en annan människa bra.

Och så tittade han kärleksfullt på mig!
Suck, hur ska jag kunna vara i Qatar i 7 månader utan honom?

Finns det fler lyckliga par här på bloggen?

Annonser

Om KatrinBiolog

Maka, mamma, tänkare, som nästan alltid har roligt. Doktor i Biologi som nu också är Docent. Om jag inte har roligt gör jag något spännande eller dötrist, allt är möjligt
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Att VERKLIGEN lära känna en annan människa. Efterlysning av lyckliga par!

  1. Pettsson skriver:

    Ett förhållande tror jag har upp och nergångar. Det är nedgångarna man måste vara överens om att kämpa mot, så att uppgången strax kommer igen. Vill ju inte råda andra hur de ska göra, men jag och hustrun har i alla fall lyckats. Vi ska fira vår dag, men kanske inte imorgon.Jag har även läst om dina Qatarplaner. Lycka till kan jag bara säga! Hoppas det blir ytterligare en positiv erfarenhet i livet.Kram/Lasse

  2. Jag. Jag har en underbar man och en lika underbar dotter. Det tog i och för sig nästan 40 år av mitt långa liv levt att hitta honom. Men väntan var värd mödan.*ler*

  3. barbakvinna skriver:

    Allt handlar om ett samspel mellan paren båda måste överraska och ge. Min man ger aldrig presenter eller blommor eller teater osv. Men han lyckas överraska mig då och då ändå med ord och tankar. Jo jag sliter inte heller ut mig när det gäller honom. Men om 1 månad när vi nött på varandra lite till då kommer jag säkert säga. -När var det du skulle åka igen… *ler*

  4. Maggis skriver:

    JAAA TÄNK VA!!!Vi har varit tillsammans i 30 år och vi har det jättebra.Vi säger ofta att det är tur att vi har varandra det verkar så jobbigt att vara ute och leta efter den andra hälften…När vi sitter där på huk i svampskogen och inte säger ett dugg…När vi ligger i soffan och glor på tv eller läser våra böcker utan ett ord…Eller när vi sitter vid middagsbordet och pratar om allt och ingenting…Bara höra det han alltid säger när han kommer från jobbet…underbart och veta precis hur han gör när han kommer hem. Hänger av sig kläderna, lägger klockan och ringen i en skål i köket och så pussas det på mig och kläms lite här och där om jag nu inte är sur och står med händerna i något kladdigt…..men det är väl inte rättvist att klämma på mig när jag har händerna fulla av köttfärs eller så?Ja, jag anser att vi är lyckliga i det som är viktigast den där ”gråa” vardagen det är där man behöver en käraste, att festa kan man göra med nästan vem som helst.Kram

  5. Barbamama skriver:

    Jag är lycklig!!!!!!! I 7 år har jag och min man varit tillsammans och vi är lika förälskade i varandra som för 7 år sedan och det är underbart. Visst har vi vissa dagar då vi bara fräser åt varandra men de är inte alls så många. Kan verkligen hålla med om att det tar många år innan man känner en person riktigt ordentligt. Jag är så glad över att jag träffade min man och jag kommer göra allt för att det ska vara han och jag :-)tack för orden på min blogg. Skovet är inte alls lika jobbigt som de brukar vara, se min blogg.kramAnnelie

  6. ataxia skriver:

    Nja, lyckligt singel i så fall! :-)/ ataxia

  7. Pysan :o) skriver:

    Japp.. träffades 1999.. så det är 7 år iår.. varit gifta i 5.. lika lycklig som då…Kram Pysis

  8. Syster Yster skriver:

    Ja det är tredje gången gillt för mig. Tänk att det skulle ta så´n tid att hitta rätt. Detta lugn, trygghet, samspel. Gnista, spänning, skratt hos denna varma nallebjörn. Att få höra att jag är underbar när jag kommer yrvaken med håret på ända i flanellnattlinnet. Att känna någon som ställer sig bakom och börjar massera nacken för att jag suttit för länge vid datorn. Han leende när jag smyger in och ger en puss i nacvken!! Phhuu nu får han komma hem snart *ler stort och lyckligt* / år sedan vi träffades. 5 månader sedan giftemålet. Jo vi är lyckliga!

  9. flashlight skriver:

    Japp 🙂 Ibland undrar jag om jag drömmer… Det tog mig 33 år att hitta denna fantastiska man, som är 8 år yngre men många år äldre i mognad än alla 30 åringar jag utsatts för.. Nu är vi sambos med en liten katt och jag måste bara försöka inse att det är sant och inte vara så rädd att förlora det… Blir ni andra lyckliga aldrig rädda att förlora det ni har? Jag försöker att inte vara svartsjuk, speciellt eftersom min sambo är världens gulligaste och inte ger mig ens en ynka anledning att vara det. Det kommer från mig själv och min rädsla att mista allt.. Vad ska man göra? Bara jag får bukt med rädslan så är allt underbart.Allt gott,M

  10. Syster Yster skriver:

    flashlight, det kommer av sig själv med tiden, tro mig jag vet *ler stort* Min man är 14 år yngre så det har ingen betydelse!!

  11. Karolina skriver:

    Vi har bara hunnit med tre…och två som gifta. Så vi ligger i lä i tid. Men inte i känslor….

  12. Imse Vimse skriver:

    Min man och jag blev ihop 1975. Oj, vad tiden går.

  13. Katrin skriver:

    Flashlight: Jag håller med dig, lägg TV-licensen på skatten. Alla behöver en TV och har man inte en TV så tittar man på TV-program på datorn. SVT med sina icke-komersiella program är en STOR folkbildare och ska som skolor och universitet mm betalas av skatten. Och ALLA ska betala skatt, jag AVSKYR verkligen de som med alla medel smiter. Om inte alla drar sitt strå till stacken, hur ska vi då få ihop till en stack?Ha det gott! /KatrinPS Så härligt att du nu är sambo! Lycka till i uppgång och i nedgång. Som Pettsson skrev i sin kommentar. ”Det är nedgångarna man måste vara överens om att kämpa mot, så att uppgången strax kommer igen”. Så bra Pettsson skrev, precis så är det!

  14. Rosa skriver:

    Min man och jag har varit tillsammans i 25 år. Tror att vi kan säga att vi är lyckliga. Att jag skriver tror har att göra med att oj vad vi grälar emellanåt. Vi är två lejon och det märks. Skulle gärna vara utan de grälen (endast vardagssaker, det stora livet har vi gemensamt) , men de finns där och vi har lärt oss att leva med dem. De förpestar trots allt inte vårt förhållande. Får mycket komplimanger av min man. Ofta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s