Min man och vår rara dotter i London

Min man kom hem igår kväll strax innan klockan nio. Då hade han varit i Göteborg i två dagar, när han åkte var klockan typ 05 på torsdagmorgonen. Vi firade ju igår (se här) och gick och lade oss efter klockan två i morse. Så, klockan 07.30 ringde väckarklockan och nu har han åkt till London. Där ska han vara till måndag kväll när han kommer hem kanske vid 23-24 tiden på kvällen.

Och sådär håller han på… jag tycker naturligtvis att det är tråkigt att min älskade man så ofta är borta. När han är hemma är han väldigt ofta trött och kan sova ”dygnet runt”. Det är ett slitsamt arbete han har, lillgubben min.

Nu i London ska han givetvis träffa vår rara dotter som går i en croupierskola där. Vår dotter har börjat blogga (sen i förrgår) och i hennes blogginlägg igår kan man läsa…

‘********* ur dotterns blogg *********************

GravesEnd… vad kan man säga. 6 veckor och jag tror vi har koll på det mesta. Pochahontas grav.. inte att spotta på!

XXX (hennes kompis som hon är där med, min kommentar) har blivit intervjuad i Radio Kent BBC (Jag gömde mig väldigt lägligt) om det glamorösa livet som croupier! Apropå nya 007 filmen. Hi I Am From Sweden… And I… väldigt så… roligt!

Vi har jobbat för välgörenhet en kväll, träffat borgmästaren för GravesEnd och blivit omnämda i ett tal. (Tror det var för hemlösa barn här.. ?)

Vi har lärt oss följande (bortsätt från rouletten osv) nob, lunchbox, bolloks, flib, allmänt onämnbara ord, Can’t be asked (som kommer nå helt nya nivåer hemma i sverige över jul), Can’t be bothered (som kommer nå helt nya nivåer hemma över jul), ta (thanks), Can’t be asked to bother…

Man kommer undan med väldigt så… mycker genom att skylla på Svensk kultur och alla i kursen förstår nu helt den höga självmordsstatistiken i Sverige.. hehehe.. Lögjuice… heheh!

Hem på Onsdag 1 vecka, ja!

****************slut på dotterns blogginlägg **************

Känner jag min dotter rätt så har hon en smockfull resväska med sig hem och tvättmaskinen får gå ”dygnet runt” för att klara alla smutstvätt… Uj, så roligt att få hem min lilla gullunge. Jag visste naturligtvis att hon skulle komma hem men hade inte koll på att det var redan på Onsdag.

Så speciellt (inte) att hon ska förgylla sitt hem med orden ”Can’t be bothered” mm när jag frågar om hon vill göra något…

;o)

Ha det gott idag! /Katrin

Annonser

Om KatrinBiolog

Maka, mamma, tänkare, som nästan alltid har roligt. Doktor i Biologi som nu också är Docent. Om jag inte har roligt gör jag något spännande eller dötrist, allt är möjligt
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Min man och vår rara dotter i London

  1. Gubben flyger o far hela tiden, men då hoppas jag att ni tar tillvara på er tid tillsammans på ett bra sätt!! Ha en underbar dag nu och sköt om dig.Zorro

  2. Rosa skriver:

    Du måste nog ha en av de mest händelserika bloggarna. Tänker alltid när jag går in hmm vad är på gång nu då. Och se. Firandet av pengar. Ny framtid. London. Lever själv i kaos just nu men allt i samma lägenhet, i samma stadsdel med samma (?) framtid. Haha. Ha det gott.

  3. Katrin skriver:

    Zorro: Jag tycker själv att jag och min man träffas allt för sällan. Men när vi träffas känns allt alltid finfint och mysigt och vi älskar varandra innerligt. Jag uppskattar honom lite annorlunda nu än innan jag skulle flytta till Qatar. Tanken på att inte träffas (annat än korta och få besök) under 8 månader påverkade mig på ett sätt som jag inte visste om innan Qatarjobbet var påtänkt. Det var SÅ bra att den resan inte blev av och vårt förhållande fick en riktig spark…Ta nu tillvara på DIN dag på bästa sätt och… Ha det gott! /Katrin

  4. Katrin skriver:

    Rosa: Du har så rätt, mitt liv (och min familjs) har alltid på något mystiskt vis varit händelserikt. Jag kan berätta hundratals ”roliga historier” om katastrofala och gruvligt speciella saker jag har varit med om och undrar ibland om jag (och min familj) drar till sig händelser som magneter. Jag tror att jag ska börja skriva om de ”värsta” i min blogg. Hittintills har jag förskonat bloggvärlden från det mesta.Men jag tycker att jag har ett roligt liv och känner mig GRYMT priviligierad nu när jag äntligen fått mina forskningspengar och kan sluta att vara arbetslös. Inte för att det här året på något vis varit lugnare än när jag arbetade… Med konferensresan på Medelhavet, med Rom och Paris, med dottern i London och lillsonens baby… mm mm.;o)Du skriver att du har ett kaotiskt liv men lever det ”i samma lägenhet, i samma stadsdel med samma (?) framtid”. Om du känner efter, är det ett problem? OM du tycker att det är ett problem råder jag dig att ta dig en rejäl funderare på vad det är DU skulle vilja fanns i din framtid. Och så arbetar du mot det målet. Om det är ett avlägset mål, tänk inte på ”hela den otroligt besvärliga vägen” utan ta myrsteg ”i rätt riktning” istället. När jag doktorerade så överväldigades jag ibland av arbetsbördorna. Då skrev jag detaljerade listor och arbetade enbart med en liten detalj i taget. Så, en dag var avhandlingen klar…Jag har ju bytt framtid så många gånger (och ställen jag bor på) att jag är rotlös. Jag har tappat kontakten med gamla klasskamrater, vänner och arbetskamrater och saknar den där möjligheten att umgås med personer som jag känner sen barnsben. Om jag åker till min ”barndoms stad” Örnsköldsvik så känner jag knappt igen mig och ser definitivt inte en endaste människa som jag känner. Det är lite ledsamt tycker jag.Nu har jag ju samme man (sen 1977) så han är min trygghet. Du må tro att det var ett bryskt uppvaknande när jag insåg det, efter det att jag tackade ja till jobbet i Qatar… Så, det är ganska skönt att det jobbet nu inte blir av. Nu ska jag forska i två år, med full lön. Kan det bli bättre?;o)Ha det gott! /Katrin

  5. Rosa skriver:

    Katrin: Så otroligt roligt att du berättar, tack! Mitt liv har varit händelserikt, lite väl mycket. (Vet inte om du läst upp till höger i min blogg valborg osv…) Därför har jag valt att leva familjeliv i Vasastan. Vår välfärd bygger på mitt jobb, 200 m fr hemmet, så så länge tonåringarna bor kvar hemma så väljer jag att behålla det. Sedan får vi se. Mannen älskar att vara hemma, har musikstudion i lägenheten så han lär aldrig vilja någon annanstans, därför får jag ta steget själv. Vi får se vad som händer och hoppas att hälsan framförallt är med oss. Jag har mycket vänner omkring mig, så där är jag priviligerad. Går ut en hel del. Många från barndomen. Ett utvecklande jobb (AD assistent) men med en knaschef.

  6. Imse Vimse skriver:

    Du verkar ha fått lyckan och turen på din sida. Önskar dig fortsatt framgång.

  7. ilse-marie skriver:

    Tack så jättemycket för kommentaren! Grattis till jobbet, det måste kännas skönt! Ha en trevlig helg!

  8. Katrin skriver:

    Ilse-Marie: Ja det är otroligt vilken skön känsla som spred sig i min hårt spända kropp. Det ska verkligen bli roligt att få börja jobba med det jag har utbildat mig till under så otroligt många år.Ha det gott! /Katrin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s