Rara dotterns födelsedag, nu saknar jag henne!

Idag för 24 år sedan födde jag vår rara dotter.
Hon bor ju i London nu och jobbar som croupier och jag saknar henne ganska ofta. Speciellt idag på hennes födelsedag.

När hon föddes bodde vi i Marseille och min man var utbytesstudent, han skulle doktorera i kemi och ”bodde” på laboratoriet. Storsonen hade precis fyllt 2 år innan dotterns födelse och dessutom bodde min lillasyster hos oss som extrahjälp (jag hade en jobbig graviditet). Eftersom min man hade det så jobbigt, eftersom jag inte orkade ta hand om vår son som jag ville och för att syrran var skoltrött så gav detta henne en chans till ett sabbatsår från gymnasiet och så kunde hon läsa Franska på kvällskurs. Vi var med andra ord tre vuxna och ett litet barn i en studentlya. Visserligen med 2 rum och kök men ändå… Syrran bodde på en madrass i vardagsrummet och jag, min man och 2-åringen i sovrummet.

Till historien hör att Socialdemokraterna kom till makten igen hösten 1982 (vi var i Marseille sommaren 1982 till sommaren 1983). Och vad gjorde de direkt efter valet hösten 1982? Jo, de devalverade den svenska kronan… Så, istället för att leva på ca 3500 kronor i månaden (hyran, vatten och elen till varmvattnet gick på ca 2000 kr per månad) så skulle vi klara oss på ca 2800 kr i månaden. Ta bort 2000 till boende kan ni förstå att de 800 kr som var kvar inte räckte långt. Vi letade billig mat, morötter kostade ca 50 öre kilot när potatisen kostade ca 3 kr kilot. Det blev bara morötter… Vår dotter borde ha fötts orange!

HUPP hur gick det här till… jag skulle skanna in några foton från Marseille och visa men så har jag publicerat inlägget. Nåväl, om en liten stund lägger jag ut fotona, jag ska bara skanna dem först…

Så, nu har jag skannat in tre fina foton från Annas första dagar. Suck, vad tiden går, min lilla ananas bor själv i London och jag kan glädja mig åt foton från hur det var då. Året i Marseille var tufft men UJ vad jag och min lilla familj blev sammansvetsade. OCH UJ vad vi uppskattar Sverige på ett HELT annat sett efter det året. Vi har det rysligt BRA i Sverige, så det så!

Bara kackellackorna och möglet på förlossningen och sen veckan på BB där jag var den enda mamman som ammade (och de andra stod i min dörr och stirrade på djuret, jo de sa att jag var ”comme les animux” hur det nu stavas…) och livet som ”fattig student” och resan hem (då vi fick bo på en skrottipp i vår bil med en skällande vakthund utanför en hel natt) skulle kunna fylla en hel bok med alla äventyr!


Här står jag och vår då 2-årige son i vårt kök i Marseille, i maj 1983. Det är någon vecka sen förlossningen och alla morötter håller mig smal och pigg.

Här sitter min syster på Marseilles strand. Lilla dottern vår är ca 3 veckor det är i Maj 1983. Alla Fransmän var på oss som flugor för att förmå oss att ta in den lilla i värmen. Hon skulle dö av kylan ute (!). Det var ca 28 grader den dagen och inte ett moln på himlen. Vi lärde oss att INGA franska barn var ute de första månaderna, då skulle kylan slå ned dem och de skulle dö (rakt översatt).

Här står jag i Marseilles hamn, Lillgumman är några veckor (och döende av kylan) fast… hon sov bara gott i värmen…

Förresten, jag ska väl sätta in ett foto på henne från nutid…

Det här var ju mitt favoritfoto från Sommaren 2006. Anna (vår dotter) håller på att lära lillsonens Ella (ca 4-5 månader på fotot) att läsa. Tänk vad tiden går… Klyscha jag vet, men när jag sitter med alla foton från Marseille verkar det vara ”bara några år sedan”. Och nu fyller hon 24 år…

GRATTIS min älskade rara dotter på din födelsedag!

Annonser

Om KatrinBiolog

Maka, mamma, tänkare, som nästan alltid har roligt. Doktor i Biologi som nu också är Docent. Om jag inte har roligt gör jag något spännande eller dötrist, allt är möjligt
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Rara dotterns födelsedag, nu saknar jag henne!

  1. uno skriver:

    Fort går det, min dotter blir 27, är i kenya och jobbar projekt, konstigt. Det är bara jag som inte blir äldre.

  2. Katrin skriver:

    Precis! Själv är jag fortfarande samma 20-åring!;o)/Katrin

  3. Gunnar skriver:

    Hej Vilka mysiga bilder! Men jag kan tänka mig att det inte var lätt att få pengarna att räcka.Ja Du tänk vad tiden går.Det är som Povel sjunger i nån gammal knäpp-up”som just vuxit upp o gift sig o fått barn som just har slutat skolan och gift sig och fått………..”:)

  4. Katrin skriver:

    PS till GunnarJag har levt i stort sett hela mitt liv utan deckare… Jag läser för närvarande Science Fiction skriven av kvinnor och jag har hittat MASSOR av juveler. Det är härligt att läsa, minst en bok om dagen klämmer jag. Då håller jag på i allt för många nattimmar också men det är det värt.;o)

  5. Karolina skriver:

    Vad vackra bilder, speciellt den i hamnen. Själv minns jag min morbor som bodde i Aix en province när vi växte upp. Han skrek alltid ”stäng ytterdörren, kylan kommer ut”. Fransmän är knasiga tyckte jag då 😉

  6. Karolina skriver:

    Det är bara att inse…att om inte ens du har en perfekt relation med sin svärmor… ;-)Men så är det. De har mage att klaga på oss som jonglerar med så många olika saker. Jag gillar Amelia Adamo men hon sa vid ett tillfälle att hon klarade av att vara karriärkvinna för att det vid den tidpunkten inte rådde ett fröken duktig syndrom. Man behövde inte ha ett perfekt hem, man åt falukorv och inte flamberad banan, man städade inte bilden mer än nödvändigt, bytte inte gardiner, körde på samma däck jämt, inte skjutsade ungar till alla aktiviteter och inte matchade kläder till dödagar och tvingades laga marinader, läsa böcker och annat. Man åt falukorv, rakade sig inte under armarna och dög som man var. Sedan är det iofs samma kvinna som erkänner att hon missat massor i sina barns liv och är ledsen för det. Men Hävdar att kraven inte alls var de samma.

    • Katrin skriver:

      Jo, nu går skam… min man är ju borta i jobbet denna vecka, han är i Europas alla hörn på sammanlagt 4 möten. Alla gäller massor av pengar, samarbeten, ansökningar, ”dead-lines” mm. Hans syster har sen ett år tillbaks planerat en resa till en barndomsväninna i Stockholm. Det har aldrig passat men nu ska det passa, precis denna vecka … Så vad gör svärmor när hennes dotter frågar innan resan om det är OK om hon åker iväg på sin minisemester? Svarar att hon ska åka så klart. Det var ju en operation som gick bra och hon var så väl omhändertagen så.’Min svägerska pussar om sin mamma och åker iväg. Knappt har hon alnlänt förrän mobilen ringer. Det är hennes mamma (svärmora min). Hon gråter och ulkar och alla har övergivit henne, hennes systers barn har minsann alltid tagit hand om henne alla gånger hon har legat på sjukhus. Med mera med mera… Allt för att få sin dotter att må så illa som möjligt?Om hon ringer till min man och beklagar sig hoppas jag han säger från! Min svägerska ringde till mig alldeles uppriven och frågadde om jag tyckte hon skulle åka hem igen. Absolut inte svarade jag. Svärmor ligger ju på sjukhuset någon vecka till, tids nog behövs det hjälp. Bägge hennes barn är väldigt bundna till sin mamma, hennes dotter mer än min man men svärmor har alltid en liten nål instucken i deras samveten…Uj, nu klagar jag massor men jag tycker hon är bortskämd och självisk. Eftersom jag har det stökigt i mitt hem är det JAG som är bortskämd och självisk enligt henne. Men jag idkar inte mental utpressning mot mina barn…Det där Amelia skrev, precis så är det. Jag tycker SYND om oss kvinnor idag som ska vara så JÄVLA perfekta. Dax för ett kvinnouppror!Ha det gott! /Katrin

  7. Karolina skriver:

    Min svärmor kan köra sån utpressning mot sina andra barn. Maken är imun. Han säger ”bry dig inte om henne, hon är bitter och missunnsam”. Samtidigt gillar han sin mamma på sitt sätt och accepterar henne. Men han låter inte henne köra med honom. Och det är jag glad för. Jag gissar att även Sir Väs 😉 har viss distans till sin mor eftersom ni rest jorden runt och inte bor grannar.

    • Katrin skriver:

      Jo, min Sir Vääs har distans men hans syster stackarn… hon bor granne med sin mamma (hm inte nu förresten när svärmor flyttat till stan) men i alldeles för många år dessförinnan. Om det så bara var att koma och byta en glödlampa så skulle allt släppas och glödlampan bytas NU.Så skönt för din man att han kan se henne för vad hon är men samtidigt umgås.Ha det gott! /KatrinPS Jag tror att vi har relativt liknande erfarnheter av våra respektive svärmödrar, ska vi skriva en bok!;o)

  8. Piraya skriver:

    tack för länken!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!TACKKRAM

  9. Karolina skriver:

    Kan vi bara beskriva ett sätt att tackla problemet och dessutom addera humor så har vi en bestseller.

  10. Imse Vimse skriver:

    Fina bilder. Du och din söta dotter är väldigt lika på bilderna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s