Nu har storsonen stuckit till Japan! Här är hans liv i bilder…/Katrin

… till Japan! jag säger då det!

Då det, då det!!

Jag och min Sir Vääs skjutsade storsonen till Arlanda tidigt i går morse. Hans fru ville INTE med för hon visste att hon bara skulle bada i tårar. Det kan inte vara lätt att skicka iväg sin man (sen 3.5 år) på en 6 månader lång utlandsresa. Och till Japan också av alla ställen.

Nåväl, jag och storsonens pappa kunde vinka av vår storson utan mer än några få tårar. Det ska bli så tomt utan honom. Vi har lovat att ha hans rara fru på middag, OFTA och att skjutsa henne till hennes arbetsplats varje morgon vid dålig väderlek. Instruktionerna om hur vi ska ta hand om rara svärdottern våran var många och långa. Storsonen älskar sin fru och jag tycker det är lite synd att de ska vara skilda så lång tid.

Att göra examensarbete på stor firma i Japan var dock bara FÖR bra och sonen vår ser det som en kort tid som går snabbt. När jag tänker på hur jag resonerade när jag skulle till Qatar på jobb kan jag inte annat än hålla med. 6 månader går SNABBT!

Här är i alla fall lite foton på vår äldste… Vår Japanresenär!



Magnus 10 månader ska visa sina tänder…



Uppäten av en nyckelpiga… 1.5år när vi bodde ett år i Frankrike.


13 år och duktig skidåkare. I Hamra…



Magnus 13 år och lillasyster Anna 11 år… Alltid så rara med varandra!


Magnus 17 år när han provade jeansen som hans pappa hade på sig när han blev uppraggad av hans mamma…


Hela barnaskaran vår ligger och småpratar på Åland, år 2003. Magnus 22 år, Anna 20 år och Håkan 15 år. Håkan har vuxit om sin storebror och familjefriden infinner sig.


Storsonen gillar sina lockar och lillsonen rakar av sig sina… sommaren 2003.


Ett tu tre började Magnus få besök av en söt tjej… Hon gillade också att spela TV-spel, dataspel och alla andra spel!


Och så gifte sig Magnus med sin älskade Chrizi! Magnus var 23 år och Chrizi 20 år. De gifte sig i Januari 2004, ca en månad INNAN de kunde flytta ihop! För att de ”älskade varandra och visste att det var DE som skulle vara gifta hela sina liv tillsammans”. Sniff! Magnus mamma grät floder, av glädje för de bägge.


Visst är de gulliga tillsammans?


Här är alla våra barn på Magnus bröllopsfest. Magnus 23 år, Anna 21 år och Håkan 16 år.


Magnus KAN läsa… ibland… om det är en facktatidning… INTE böcker!


Håret blir kortare… (sommaren 2004)


och kortare… (tidigt våren 2005)


och så får Magnus Gulsot pga att gallblåsan är FULL av STENAR i Mars 2005! Här ska opereras!


I september 2005 kommer den senaste av kusinerna ut. Alexander är här bara 8 veckor och Magnus hade aldrig hållit i något så smått.

Magnus kunde inte släppa sin lilla kusin utan höll i honom i flera timmar!


Magnus med syster och fru. Alla tre kan ungefär lika mycket om datorer, OÄNDLIGT mycket mer än vad jag kan… Håret KAPAS vintern/våren 2006!


Och så kommer Ella, Magnus lillebrors lilla dotter i mars 2006. Här är det Magnus kusin Alexander, han som var så liten i förrförra fotot, som beundrar skönheten. Fotot är från i maj i fjol… Magnus är 25 år, Ella 1,5 månader och Alexander 1 år och 9 månader. Magnus är FÖRTJUST och är den i hela familjen som håller på mest med lillebrorsans lilla baby.


Magnus och hans fru har här varit gifta i drygt 2 år… April 2006. Magnus hår blir bara kortare!


Alla mina barn är SÅ förtjusta i lilla Ella. Juni 2006.

Juli 2006


Augusti 2006 och Magnus har precis lärt Ella att sitta utan stöd!


Magnus var ute i skogen i början av Januari 2007 och spelade PAINT BALL… Komplicerat brott på underarnsbenen!

Sommaren 2007 och Magnus badar och åker ruschkana med Ella.


Här står Magnus fru och blir fotad av sin man. Med min kamera…


Här har Magnus mamma o pappa precis växlat lite extra Yen till sin son, på Arlanda igår morse. De kan vara bra att ha i Japan.


och här är Japan-resenären själv. Strax innan ombordstigningen på Arlanda igår morse.

Jag fick precis ett brev… allt hade gått bra, han har fått en fin liten lägenhet, han har varit på sin arbetsplats OCH han har fått sin första lön! Det var raskt marscherat! Tala om välorganiserade arbetsgivare. kan någon se en Svensk arbetsgivare betala ut första månadslönen SAMMA dag som den nye kommer på jobbet?

PS För den som undrar… Jag har PRECIS lika många finfina foton på mina andra två barn. Jag fotar dem alla MASSOR. Men nu har jag plockat ut några få med Magnus på. Jag kan plocka ut precis lika många finfina på Anna och på Håkan också!

Annonser

Om KatrinBiolog

Maka, mamma, tänkare, som nästan alltid har roligt. Doktor i Biologi som nu också är Docent. Om jag inte har roligt gör jag något spännande eller dötrist, allt är möjligt
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Nu har storsonen stuckit till Japan! Här är hans liv i bilder…/Katrin

  1. Fröken skriver:

    Varma bilder 🙂 Kärlek

  2. Sara skriver:

    Vad ska han jobba med i japan? =)

    • Katrin skriver:

      Japan, jo min son ska dit och göra examensjobb på en firma. Datorer, programmering, bildegenkänning, beräkningar… jag är inte helt duktig i det han ska göra. Sista terminen på Teknisk Fysik med inriktning mot beräkningsvetenskap… För en biolog som mig är det inte lätt alla gånger!Ha det gott! /Katrin

  3. Rosa skriver:

    Nu har Rosa läst. Duktigt reportage. En del av ditt liv med andra ord. Låter spännande med 6 mån i Japan.

    • Katrin skriver:

      Jo, visst är det också min historia… inte bara Magnus! Ens barn ÄR alltid ens BARN!;o)Ha det gott! /KatrinPS Bloggerisvar: De där penisarna… det skulle jag ha verkligt svårt för att äta. För att inte säga OMÖJLIGT! VILKA skulle kunna tänka sig äta det?

  4. Marcus skriver:

    Vi har 10 dagar på oss (fast nu (måndag) är det snarare 5 kvar, ungefär) att göra iordning projektplanen som är för våra x-jobb, vi är tre stycken som ska göra 20p-arbeten d-nivå så projektplanen skulle bli för alla dem tre tillsammans. Arbetena handlar om vilken roll kraftledningsgator kan spela för markvegetation och insektsfauna i naturen och vi ska jämföra detta med kontrollytor i skogsmark och sen med ängsmark. Vi ska göra tre olika inriktingar i arbetet för varje person (då det är en styrka göra ett x-jobb själv (vilket kan diskuteras i vissa lägen)). Det var väldigt känslosamt lyssna när Pavarotti sjöng just Nessum Dorma, den kunde han väldigt bra. Svårt hålla tårarna då! Han ser ut vara en mkt glad männska! =) Kul och få åka till Japan, det verkar så totalt annorlunda vår kultur :o)Ha en fin kväll 🙂

    • Katrin skriver:

      Mysigt!Projektplaner har jag vana av att skriva. Det viktigaste är att det framgår Vad ni ska göra, hur ni skall göra detta och VARFÖR detta är viktigt. Du anar inte hur många som skriver projektplaner där utvärderana får LETA efter syfte mm. Kom gärna med lite funderingar hur er viktiga forskning ska gynna artrikedom eller annat som har med ”species diversity” att göra… Det är inne nu liksom allt som har med Ekologisk grundforskning att göra.Det här att ni ska skriva en projektplan utan att ni känner starkt stöd… Är det inte bedrövligt så säg. Från att ha varit studenter ska ni plötsligt begripa hur en projektplan ska skrivas… Min första egenhändigt skrivna projektplan fick visserligen pengar, men UJ vilken ångest!KRÄV av er handledare (era handledare) att ni får klara och tydliga instruktioner. Oftast vill de som ska läsa planerna att de ska vara i Times New Roman, storlek 12 och i max 5-8 sidor inklusive referenser. Med rejäla marginaler…Behöver du mer hjälp, tips, råd och stöd är det bara att höra av dig!Lycka till! /Katrin

  5. Magnus skriver:

    Det är bra med bilder när man saknar någon.Hördu Katrin,Jag får tacka dig nu för den här tiden. Jag är så glad för alla goa kommentarer och härliga inlägg jag har fått läsa av dig. Jag ska fortsätta läsa dina grejer men jag slutar att skriva på min egna blogg idag.Ha det gott!-> Mangan.

    • Katrin skriver:

      Sniff!Självklart ska du göra det som du känner för men JAG kommer att SAKNA dig!Ha det nu så fantastiskt roligt med allt annat du hittar på!och HA DET GOTT!KRAMAR!!!!!!!!!!!Katrin

  6. Pillan V skriver:

    Vilka fina barn du har…Ser väldigt trygga o nöjda ut!!Bra jobb!!Kram

    • Katrin skriver:

      Själviska parasiter… jovisst! Men det jag tycker är viktigast är att man verkligen visar dem hur man själv känner när de ljuger, luras, bedrar, stjäl, super, mm (som de faktiskt KAN göra…). Tala ut rejält ingående, markera dina gränser, acceptera inte allt, men älska dem oförbehållsamt och förlåt om de ber om det…Man är lite av en blandning av polis, socialarbetare, kurator, helgon och präst när man är tonårsförälder… Men mest av allt är man en människa!Du grattar mig för mina fina barn. Jo, de är riktigt ”lyckade”. Trygga, glada, flitiga mm MEN de är också envisa, tjuriga, lata och allmänt FÖR gulliga ibland. Precis som du har jag haft rejäla duster med mina barn. Och kriser, katastrofer och annat otyg. Tack o lov inte riktigt lika hemska nu som för 5-10 år sedan…;o)Så ha lite hopp om en ljus framtid tillsammans med dina egna små nötter!Ha det gott! /Katrin

  7. Maggis skriver:

    Så trevligt att se alla ungarna.Kram Maggan

  8. Gift i Göteborg skriver:

    Åh, vad jag sitter här och bölar för den rara fruns skull. Men inte av sorg…. Jag vet bara hur det är. När maken och jag träffades hade han skrivit kontrakt för ett 6 månaders jobb i USA så han började med att åka dit. Fast jag vinkade av honom på Landvetter. Och trodde alltid att jag skulle se honom igen. *S*

    • Katrin skriver:

      Hm… biljetten till sängen? tandborsten? passet om man blir bortförd av terrorister?Bakfickor på pyjamasbyxor röstas härmed fram som ”jordens medst onödiga detalj på ett par pyjamasbyxor”!Det där med att skiljas från kille/sambo/make… under en lång tid. Jo, det är gräsligt. När jag o min man varit sammanboende i 2.5 år skulle han läsa i Brighton som utbytesstudent i 6 månader. Jag skulle först åka 3 månader till min pappa som bodde på Shetlandsöarna och sen skulle jag komma ned till Brighton. Det skulle vara en bra chans för mig att få uppleva Shetland och få träffa min pappa som jag inte träffat på alldeles för många år.Bra plan!Efter ett FRUKTANSVÄRT farväl på Heathrow (1 timmes tårflod) spenderade jag alldeles för mycket av min pappas pengar på telefonräkningen… Jag och min Sir Vääs satt i timmar i telefonen, flera ggr i veckan… Efter ca 10 veckor gav jag upp, sa upp mig från mitt jobb jag bara haft i 6 veckor, och flyget ned till England. Naturligtvis lyckades vi göra Magnus där… Han är en genuin ”Made in Brighton” kille, vår äldste. Sen dess har vi som längst varit skilda ca 10 dagar i sträck vilket är ALLDELES för långt. Nu när jag skulle iväg 8 månader till Qatar hade jag börjat lipa veckor i förväg. När den resan blev avlyst, bara 12 timmar innan jag skulle ha åkt, blev jag SJÄLAGLAD!Så, jag känner också mest för Magnus fru. Att hon inte ville följa med till Arlanda tyckte jag hon gjorde alldeles rätt i. Mitt minne av den där scenen på Heathrow… Brr! Men nu har du din man hemma ett tag väl? Eller ska han till Antipoderna nu i vinter också??Hoppas inte!Ha det gott! /Katrin

  9. uno skriver:

    Oj, familjeporträtt! Kul, och håret kortade sig i socialiseringens tecken. Hoppas dom kommer väl I yen från Ja pan. Kram

    • Katrin skriver:

      Jo, hårförkortningen var säkert enbart som socialisering… och det är enbart sonen som åker till Japan, ingen annan medföljer.Bloggerisvar;Jag jobbar ju inom ”miljöforskningen” och kan bara skaka på huvudet. ”Miljövänlig” ”miljöklassad” diesel innehåller PALMOLJA!Etanolbilar drivs på Etanol från BRASILIEN!Hur fel kan det bli utan att man kräks av vanmakt?Finns det INGEN småskalighet, ingen ekologi, ingen närproducent, ingen hänsynstagande ingen … när vi pratar energi, biltrafik eller elproduktion?Eller matproduktion? Eller klädproduktion? Eller transporter? Eller?SUCK!Dax att starta en småskalighetens revolution! Jag väljer alltid närproducerat men hur ska jag kunna välja mer energivänligt för bilen?Ha det gott! /Katrin

  10. Annica* skriver:

    Vilken härlig bildserie!

    • Katrin skriver:

      Angående min fina bildserie… Jo, det ser mysigt ut när man sammanställer foton så där med bara Magnus. Han ser så go, glad och lycklig ut. Och under så många år också! Det värmer mig!!Ha det gott! /Katrin

  11. Barbamama skriver:

    Du har verkligen fina barn! Hoppas din son får det bra i Japan, det är ett spännande land och det vore kul att åka dit. Ska ni åka dit och hälsa på under de här månaderna?Hoppas du har det bra!

    • Katrin skriver:

      Jag är nog lite för ”cool”. Allt hör till livet, det som sker det sker, man får se till att göra sitt bästa i alla situationer… osv osv. Sådana ”ordspråk” susar runt i min skalle inför varje kris som vi råkat ut för. Och i en familj som vår, som består av envisa åsnor med hybris är det MASSOR av olika situationer som har uppstått, genomlevts och nu som jag minns med allt ifrån sorg, till rysningar till generat fnissande till genuin glädje.Mitt råd till dig blir alltså att lugna ned dig. Att inte ta på dig all världens oro i din stackars mage utan se med mer lugn fram emot allt vad livet ger.Filosofiskt!Ha det gott! /KatrinPS Nu känner jag mig som en nunna blandad med ett helgon! ;o)

  12. uno skriver:

    Katrin – undrar om det inte är dags för hembränning igen. Närproducerat, och skulle man bli törstig på vägen kan man ju slanga litet. Det är galet när djunglerna – helt utan tankar på socksrrörsarbetarnas situation – måste röjas för odling av mat medan matmarkerna används till våra Volvos eller vad vi nu väljar att åka med. Kul med japan, höde idag på radio om kampen om soporna och återvinningen. kram igen

    • Katrin skriver:

      Uno! Jag missade det där om Japan och sopor och återvinning. Vad handlade det om?Det där om hembränning och slanga sprit… Det låter sunt. Men så återstår frågan om vad man ska låta jäsa? Inte socker i alla fall! Egenproduktionen av potatis gör nog inga litrar, i år får vi kanske 1 kg från två potatisstånd som växt upp från kvarglömda fjolårspotatisar. Men, det kanske går att bränna alla sina komposterbara sopor? Hm… Ett nytt bränsle har sett dagens ljus…Ha det gott! /Katrin

  13. uno skriver:

    Jo, Katrin, Japsarna har blivit miljömedvetna och sorterar sopor som bara den. Någon hade lämnat sina sopor i nån annans återvinning med då tog det hus i helsicke… På P1 i morse. Kram

  14. Imse Vimse skriver:

    Vilken spänande tid sonen har framför sig. Japan verkar så annorlunda. Men svårt som mamma att ha barnet så långt borta. För de är ju barn, spelar ingen roll hur gamla de är.

  15. Mimia skriver:

    Jättefina bilder! Kan bara hålla med alla andra om att du har jättefina barn… Hoppas att allt går bra för sonen i Japan. Så spännande för honom!

    • Katrin skriver:

      Mina barn har ju passerat det värsta tonårsstadiet. Jag skulle säga att de var som värst mellan 13-16/17, lite olika mellan barnen. Min lilleman fyller 20 år IDAG! Så nu är jag inte tonårsmorsa längre. Jippiii!Ha det gott! /Katrin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s