Livet kan vara svårt :o( Katrin

I fredags kom vår storson äntligen hem från Japan där han varit ett halvår och gjort sitt examensarbete (läs fler inlägg om det här, härhär och här). Han möttes på Arlanda av sin lillebror och av sin fru. De blev skjutsade hem av lillsonen som lämnade av dem hemma hos sig. När de kommit in igenom sin dörr vände sig hans fru emot honom och sa att hon hade flyttat ut alla sina saker ur lägenheten, hon älskade inte honom längre och hon ville skiljas.

Inte den minsta förvarning, ingen diskussion, ingenting. Hennes mamma hämtade henne och han kunde bara gå runt i lägenheten och konstatera att minsta papper som tillhörde henne var borta.

Storsonen kom hem till oss alldeles förtvivlad. Hans älskade fru som han sett fram emot att äntligen få träffa igen ”på riktigt”. 

Stor sorg.

Livet är väl svårt ibland.

Annonser

Om KatrinBiolog

Maka, mamma, tänkare, som nästan alltid har roligt. Doktor i Biologi som nu också är Docent. Om jag inte har roligt gör jag något spännande eller dötrist, allt är möjligt
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Livet kan vara svårt :o( Katrin

  1. Vb skriver:

    Fy fan vad rått och omdömeslöst gjort,gråter med er.

  2. Pärlan skriver:

    Usch vad tufft det måste vara för honom nu och ja även er som ser er son må dåligt! Kram

    • Katrin skriver:

      Jo, jag är riktigt ledsen. Och han lika så. Det är tur att han kan prata om allt som hänt och alla tankar med sin familj.

  3. Rosa skriver:

    Nämen å´ va sorgligt. Över kärleken kan ingen rå. Men att det blir så traumatiskt. Att hon upptäckt det just nu då han var borta, men då har ju hennes tankar fått tänka fritt å andra sidan. Nu får ni vara ett stöd i bakgrunden med andra ord.

    • Katrin skriver:

      Precis, så ohyggligt snabbt det kraschade för sonen. Hon har ju tänkt ut allt under lång tid men inte velat säga något innan, men för sonen blev det en svår chock.Hela familjen sluter upp runt sonen och han pratar massor med oss. Men det är ju inte samma som att prata med sin fru. Han skulle ha behövt det också för att kunna förstå.

  4. Kabanaboy skriver:

    Sådana människor (frugan) vill jag skicka till fängelseläger i Sibirien. Där kan de få tänka…

  5. Humlan skriver:

    Nej, Nej, NEJ!! Det är ju precis så där man inte får göra. Bara utan dialog. Bara försvinna. Jag är SÅ ledsen. Vill du så maila hans mailadress så skickar jag ett peppamail. Sånt var helt ovärdeligt för mig i början när allt hände.

  6. Humlan skriver:

    Fy, vad ont i hjärtat jag fick!

  7. Kvack skriver:

    Så fruktansvärt omoget och sårande att göra på detta sätt. Hon har bara aktat om sig själv och inte tänkt en sekund på honom. Det GÅR att skiljas med värdighet.Jag hoppas att ni orkar ge det stöd han vill ha och som ni orkar.

  8. Barbro skriver:

    Förmodliogen har det växt fram under tiden de varit åtskilda. De är ju så unga båda två och då känns ett halvår mycket längre.Man kan ju tycka att det var taskigt av henne att hålla det för sig själv så länge, utan att berätta, men det var säkert svårt för henne också. Sådant där finns det ju liksom inget lätt (eller RÄTT) sätt att framföra.Men det är givetvis lika sorgligt för honom (och er) ändå.:o(

  9. Imse Vimse skriver:

    Nej, men vad tråkigt. Vilken chock för honom. Hon kunde ha gjort det på ett skonsammare sätt.Kram till sonen!

  10. Barbamama skriver:

    Men vad tråkigt, det kunde man ju inte tro efter det jag har läst. En stor kram till din son, det måste ha varit en chock både för honom och för er.Så där direkt tänker jag att kunde hon inte ha väntat ett tag…… och verkligen känna efter och få en dialog med din son…kramar till er alla!

  11. Ru* skriver:

    Men gud, vad sorgligt! Vad skönt att han har er!

  12. *Vicke* skriver:

    Det var ingen rolig läsning!Vicke

  13. magnus skriver:

    Usch ja.Ibland stannar livet liksom bara upp. Och vi, vi fattar ingenting.Grymt, är det. Hoppas han kommer över det, stackarn.Hej.->M.

  14. Cikoria . skriver:

    åh! jag vet inte vad jag ska säga… tur att han har er som stöd, det måste kännas oerhört jobbigt att inte få veta vad som hänt som orsakat det hela.KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s