Jag vet inte jag… /Katrin

Ibland blir det bara SÅ tomt. Efter fredagens katastrof (se inlägget här) vet jag inte vad jag kan skriva om. Inget känns angeläget…

Storsonen är full av frågor och sorg och jag kan inte göra någonting för att underlätta för honom förutom att finnas bredvid som ett stöd. Vi pratar och pratar men det är ju med sin fru han skulle behöva prata. Han kan inte reda ut allt och försöka förstå sitt kraschade äktenskap när den andra partnern har slutit sig som en mussla.

Jag känner mig med andra ord rätt och slätt hjälplös.

Största sucken!

Annonser

Om KatrinBiolog

Maka, mamma, tänkare, som nästan alltid har roligt. Doktor i Biologi som nu också är Docent. Om jag inte har roligt gör jag något spännande eller dötrist, allt är möjligt
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Jag vet inte jag… /Katrin

  1. Anonym skriver:

    Åhh nej så hårt, fan vad är det med folk??? Vilken feg fd och arma sonen…Kram Maggan

    • Katrin skriver:

      Ja, Maggan…Jag har ingen aning om var denna ”Dr Jekyl och Mr Hyde” människa har befunnit sig tidigare. Helt obegripligt och totalt oacceptabelt beteende enligt min åsikt.

  2. Katrin skriver:

    PSHej Maggis. Jag har funderat på det där att du använder en ”Atkinsaktig” diet. När du nu har njurproblem, ska du då utesluta kolhydrater och äta mycket protein? Jag läser om Atkinsdieten…”Dieten går ut på att man ska undvikaalla livsmedel med kolhydrater och i stället äta merproteiner. Att minimera andelen kolhydrater i kosten innebär att man snabbt går ner ett par kilo ivikt. Denna viktminskning beror främst på vätskeförlust eftersom kolhydrater binder vatten och det försvinner när kolhydratförråden töms i kroppen. Det är då lätt att tro att detta är bästa sättet att gå ned i vikt. Men ett mycket lågt kolhydratintag leder till att kroppen – i brist på kolhydrater – istället måste omvandla protein till glukos för att bibehålla blodsockernivån. Det bidrar till trötthet och nedbrytning av muskulatur. Om man undviker kolhydrater kommer man inte att äta bröd, flingor, ris, potatis, pasta, frukt och grönsaker och då minskas också intaget av många viktiga vitaminer och mineraler. Denna diet tar jag bara upp som ett exempel på de problem som finns med dieter som utesluter något eller ensidigt koncentrerar sig på en typ av livsmedel.”När jag var i Indien blev jag imponerad över mängden av riktigt goda vegetariska rätter. Jag tänkte på dig och på att även jag (med gikt) kanske skulle må bra av att utesluta mer av proteinerna. Jag har spanat efter en kokbok med vegetarisk mat lik den Indiska men ännu inte hittat en. Men jag ska…;o)I Indien var en gryta baserad på linser, en på bönor, en på blomkål, en på svamp mm och alla smakade helt olika med annorlunda kryddning. Efter ett mål bestående av några matskedar vardera av fem olika grytor som man åt tillsammans med varmt Nan-bröd var i jag riktigt mätt och nöjd. Alla smaklökar hade fått sitt och på 4 dagar i Indien tappade jag något kilo…Jag hoppas att du känner dig OK och att du även idag får höra massor av talgoxar!Ha det gott! /Katrin

  3. Imse Vimse skriver:

    Förstår att du känner dig frustrerad. Man vill ju så gärna hjälpa sina barn.Kram

  4. *Vicke* skriver:

    Ja, tyvärr är det ju inte mycke du kan göra, men du kan finnas där för din son i alla fallVicke

  5. magnus skriver:

    Nej du.Vad kan man säga till tröst? Jag har ingen aning om hur det där skulle kännas. Även om förnuftet säger att man måste igenom det för att fortsätta så är det ju så jäkla hårt hårt hårt.Hej på dig. Bra att du finns där. ->M.

  6. Anonym skriver:

    Eländet fortsätter visst. Men sånt kan inte komma helt utan tidigare signaler, eller? Kan det vara den långa Japanvistelsen? Jag drog till Afrika hela nästan två år, var osäker på min relation, och det som händer när vuxna slår påsar samman med varsina historier. Höll på att spricka, men blev till kitt mellan oss i stället Vore fint med ett möte och snack mellan sonen och exet tycker jag. Omöjligt, eller? Kram

  7. Barbamama skriver:

    Önskar jag kunde säga något så allt blev bra men tyvärr så kan nog ingen det förutom hans fru. Tänker på er och hoppas ni kan ge varandra stöd. För det är ju inte bara din son som har förlorat sin fru, nu har ju förlorat eran sonhustru…kramar

    • Katrin skriver:

      Jag tror inte de på Telia har blivit högfärdiga. Däremot har de blivit rädda om sina jobb. När företaget prutar på kostnaderna är det jobben som försvinner. Och det vet de anställda om… Ligger dde då back i budgeten så vill de inte ta i jobb som enbart leder till röda siffror. Det är profitjakten som drar fram det sämsta i människorna tror jag.Här på mitt jobb är det lite likadant. Jag får ett anslag och det ska räcka till allt. min lön, hyran, skrivpapper, adminastionens lön, organisatörernas lön, apparater mm mm det är inget slut… Då drar jag mig för att skaffa nya utgifter trots att jag kanske egentligen skulle behöva det.Jo, stora sonen har bra stöd hemifrån. Vi är verkligen en familj, det känns riktigt bra. Självklart sörjer jag min svärdotter men ska jag vara riktigt självisk är det Magnus som jag känner för, inte henne.Ha det gott! Katrin

  8. magnus skriver:

    Du….ha trots allt en skön helg.Kram->M.

  9. Ru* skriver:

    Usch vilken jobbig sits han har hamnat i. Klart att man som mamma blir förtvivlad! Hur hjälper man bäst? Vad kan jag göra?Jag lider så med er! Livet är konstigt och oförutsägbart!Kramar Annica*

    • Katrin skriver:

      Jag hoppas även ni får vår, här ligger den och lurar…Jo, det är tungt för sonen men bra för oss som familj… Det låter knepigt men detta har fört oss ännu närmare varandra. Vi har pratat och pratat och känner alla värmen som finns i vår familj, alla bryr sig och vill Magnus gott.Hur kom du på din Ru-doll? Jag gillar den mycket! Du är finurlig OCH duktig su, en oslagbar kombination!Ha det gott! /Katrin

  10. magnus skriver:

    Hej.Han måste landa i det här nya. Hur hemskt och fruktansvärt det än ser ut, så måste han det. Jag tror ändå att det bästa du kan göra är att vara tillgänglig, låta honom förstå det och låta honom ta kontakt när han behöver dig. Lycka till med allt nu i veckan. Kram.->M.

  11. magnus skriver:

    Hej.Han måste landa i det här nya. Hur hemskt och fruktansvärt det än ser ut, så måste han det. Jag tror ändå att det bästa du kan göra är att vara tillgänglig, låta honom förstå det och låta honom ta kontakt när han behöver dig. Lycka till med allt nu i veckan. Kram.->M.

  12. Anonym skriver:

    Dum kommentar: Eftersom hon stack så skumt var det kanske tur i längden… Eller? Vet inte, svårt, minns hur det kändes att bli lämnad, minns hur jobbigt det var att lämna också. Finns lyckliga skilsmässor? Troligen, men alla är ändå jobbiga när de sker.

  13. Kvack skriver:

    Familjerådgivningen? Man kan faktiskt gå fastän det är ”fait-a-complit”. Man måste veta för att kunna gå vidare, annars kan man inte bygga nya relationer.Om fd sonhustrun inte kan prata kanske hon kan skriva ner vad som orsakade brytningen. Det är för hennes skull också…Man vill så gärna skydda sina barn, men tyvärr går det inte alltid. Känner med dig.

    • Katrin skriver:

      Duktiga du som börjat träna. Jag har i flera år bara rört mig mindre och mindre och är nu en riktig soffkudde. Men jag har köpt gå-stavar och VILL börja träna, det är ett litet steg i rätt riktning. Hur bar du dig åt att verkligen börja?Angående sonen. Precis som jag tycker! Rådgivning för att verkligen FÖRSTÅ skulle vara ett måste vid varje skilsmässa. Att prata och prata och prata är det enda rätta. Nu har ju sonen fått prata en gång med sin fru (se dagens inlägg) men det skulle behövts mycket tidigare!Ha det gott!/Katrin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s