Inte lätt alla dagar

Jag jobbar alldeles för mycket. Orsaken är enbart en, prestationsångest… Min man fick ju en stor stroke i december 2008 och sedan dess har massor hänt i våra liv. Allt har blivit olika, bland annat det att vi tränar tillsammans varje morgon. Och så vill jag vara med honom på kvällarna. Som forskare så ska du jobba mer eller mindre ”Dygnet Runt” med din forskning. Men sedan min mans stroke har jag inte velat jobba riktigt så mycket som jag tidigare kunde göra. Det var inget ovanligt att göra mellan 60 till 100 timmars jobb en vecka…

Eftersom många timmar går bort till undervisning, möten med studenter och doktorander, resor till konferenser och sammarbetspartners mm mm i all oändlighet sitter jag nu och har ångest för att jag inte publicerat så många vetenskapliga artiklar som jag ”borde” ha gjort. Jag har fått 4 års pengar och detta är sista året, sedan är det slut. Om jag inte lyckas skriva bra ansökningar vill säga.

Det STORA kruxet är att de flesta (och största) ansökningarna ska skickas in i April!

April!!

Så nu sliter jag som ett djur, har skickat in en artikel i December (som nu blivit accepterad), en i slutat av februari och en i början av mars. Nu skriver jag på den 4e som jag hoppas ska kunna skickas in nästa vecka och sedan är det bara att kasta sig över den 5e.

MEN sedan ska jag hinna skriva bra ansökningar också! Och undervisa! Och att jag har en doktorand som ska presentera sin Fil Lic… Och ALLT på samma månad, APRIL.

Jag tror att jag ska emmigrera till Australien istället!

Annonser

Om KatrinBiolog

Maka, mamma, tänkare, som nästan alltid har roligt. Doktor i Biologi som nu också är Docent. Om jag inte har roligt gör jag något spännande eller dötrist, allt är möjligt
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Inte lätt alla dagar

  1. uno skriver:

    Jag känner igen alltihop. Så är det bara i alla arbeten med litet potential. Konsten att lägga en lagom volym på arbetsmängden är svårare är själva jobbet. Det finns två strategier: 1. Göra långstopp, långsemester etc. 2. Dra ner gradvis till 40 t/veckanDet finns en ytterligare, men den vill jag inte skriva om.Vad jag vet är: – vissa saker kan man påverka- andra bara händerDe viktiga är de somdu kan påverka. Gör det innan du också hamnar fel hälsoläget. Uno

  2. Arto kuosmanen skriver:

    När jag läste din berättelse kom jag tänka på Anna kåvers bok, att leva ett liv inte vinna ett krig, kanske nått för dig?

  3. Jenny skriver:

    Känner igen mig. Jobbade också dygnet runt, Mest för att bibehålla nån sorts kontroll tror jag… Men nu har jag anställt en duktig medarbetare så nu har jag kunnat tagga ner till en mer human 50 *host* timmars vecka… 😉

  4. Katrin skriver:

    Mja… Jag har tagit till mig Unos råd och har semester, den första på flera år som inte bara varit en vecka. Nu är jag inne på 4e veckan!Anställa en medarbetare… Som forskare med externa forskningspengar har jag tyvärr knappt ens pengar till min egen lön. Aldrig till något mer.

  5. Katrin skriver:

    @Arto. Tack för tipset! Jag ska kolla mer om den boken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s